Trippelt alarmkaos i killarnas sovrum.

Tjejerna vaknade upp i harmoni och av fågelkvitter. Tillsammans åt vi en extremt hypad frukost bestående bl.a. av okänd korv (läskigt lik rå falukorv) och cornflakes med banan- och honungssmak. Förmiddagen spenderades ihop med OMs Bosnienledare Stefan som undervisade om hans syn på arbetet här, som var väldigt uppskattat av alla. Vi tog en stund och lyssnade in Gud, bad för och peppade varandra. Därefter pratade vi om Bosniens historia och kulturen här. Den allmänna känslan var att landet har upplevt något som var mycket värre än vi kunde tänka oss, och det gav oss stor respekt för befolkningen och landet. Känslan förstärktes vid besöket på museet ”Tunnel of Hope”. Fokuset låg på en tunnel som var bosniakernas enda livlina under kriget eftersom de var omringade.

 

Nervös vandring mellan två minfält på museet Tunnel of Hope

I den 800 meter långa tunneln.. eller iallafall en del av den..

Tack vare glädjens väder åt vi pizza-picnic i trädgården. Här framfördes även…

 

Dagens konversation:

Stefan: ”You look a bit sunburnt”

Arvid: ”No, I’m just farming coloured”

 

 

Dagen avslutades som alltid med vittnesbörd, förbön och high-low-God thing. Vi är mycket tacksamma och trivs bra!

 

Utsikten från trappan vid vårt hus är verkligen GUDomlig!

/Marcus, Lydia, (Ebba)