Sista dagen. Vi kände alla att tiden här har gott fort och det är tråkigt att åka hem snart.
Vi började som vanligt med en morgonsamling för att gå igenom och reflektera över det sista kapitlet i efesierbrevet. Efter det bad vi och la denna dag i Guds händer, vi skulle nämligen åka till en stad som heter Mostar för lite sightseeing/bönevandring. Så vid 9.00 (alltså 9.20 bosnisk tid) begav vi oss emot denna historiska stad.
Resan dit var ca 2,5 timmar lång. Men detta gav möjlighet för att få se och uppleva den fantastiska natur som Bosna i Hercegovina har. Vi hade verkligen inte förväntat oss att detta land skulle vara så vackert. Med majestätiska berg och ovanligt grönt vatten ser det ut som om det är hämtat ur en film.
När vi äntligen kommit fram så skulle vi börja med att samlas på ett av de stora bergen som omringade Mostar för att be om att Jesus ska få bli Bosnien hopp!
Dock började bönen redan innan vi nådde toppen. Vägen upp var smal, krokig, brant och utan vägräcken. Så för de med extrem, men även lite, höjdskräck blev handflatorna en aning svettiga. Men var inte oroliga folk där hemma, vi kom alla upp och ner säkert!
Uppe på toppen var det fin utsikt över staden och alla de berg som omringade den. Som vanligt började vi med Treasure Hunt där vi ber Gud att lägga böneämnen på våra hjärtan. Något som ofta varit återkommande denna vecka är att be för att relationer ska läka, och det kom även väldigt starkt denna gång. Mostar blev som Sarajevo väldigt påverkat av kriget. Den lilla klyfta som varit mellan de olika religonerna/bakgrunderna blev mycket större och tydligare då man lät kanalen mitt i stan skilja dem åt.
Vårt fantastiska bön/uppmuntran team hade förberett olika kreativa bönesätt. T.ex. så bad vi för omvändelse genom att gå tio steg fram, sen vända sig om och be. Vi fick ta stenar och be för att olika bördor som människorna i Mostar ska få släppa genom att praktiskt kasta dem i ett hål i berget.
Efter det var det dags för att äta lunch. Detta skedde i dem gamla delen av staden. Restaurangen hade ett fantastiskt läge, med utsikt över den bro som det osmanska riket byggt, men som sedan förstörts av kriget och återigen byggts upp i början av 2000-talet. Det är även denna bro som har gett staden dess namn, då Mostar betyder brovaktare.
Sen fick vi tid för lite sightseeing och för att köpa souvenirer. Många av oss valde även att köpa god bosnisk glass.
Vi kom tillbaka till Sarajevo vid 18.30 ish, och satte oss då bekvämt i soffan hos den familj som är feild leader för m-organisationen här i Balkan och öppet tagit emot oss denna vecka. Vi åt bosnisk middag som kallas čevapi medan vi lyssnade till deras vittnesbörd och hur de hamnade här. Vi alla blev väldigt inspirerade och återigen påminda om att Gud är så trofast.
När kvällen ledde mot sitt slut var det dags att ta farväl av de underbara människor som har fått tjäna oss denna vecka. All denna god mat, skjutsning och skratt har varit till stor hjälp för att denna vecka skulle bli möjlig.
Som de andra kvällarna på den här resan avslutades den med att några i teamet fick dela sitt vittnesbörd och uppleva härligheten att låta Gud tala till en genom andra vänner. Nu är sista dagen gjord, och imorgon väntar en resdag tillbaka hem till linköping.
Många goa hälsningar ifrån Emma & Ellen
(Bilder kommer senare)