Sista dagen. Vi kände alla att tiden här har gott fort och det är tråkigt att åka hem snart.
Vi började som vanligt med en morgonsamling för att gå igenom och reflektera över det sista kapitlet i efesierbrevet. Efter det bad vi och la denna dag i Guds händer, vi skulle nämligen åka till en stad som heter Mostar för lite sightseeing/bönevandring. Så vid 9.00 (alltså 9.20 bosnisk tid) begav vi oss emot denna historiska stad.

Resan dit var ca 2,5 timmar lång. Men detta gav möjlighet för att få se och uppleva den fantastiska natur som Bosna i Hercegovina har. Vi hade verkligen inte förväntat oss att detta land skulle vara så vackert. Med majestätiska berg och ovanligt grönt vatten  ser det ut som om det är hämtat ur en film.
När vi äntligen kommit fram så skulle vi börja med att samlas på ett av de stora bergen som omringade Mostar för att be om att Jesus ska få bli Bosnien hopp!
Dock började bönen redan innan vi nådde toppen. Vägen upp var smal, krokig, brant och utan vägräcken. Så för de med extrem, men även lite, höjdskräck blev handflatorna en aning svettiga. Men var inte oroliga folk där hemma, vi kom alla upp och ner säkert!

Uppe på toppen var det fin utsikt över staden och alla de berg som omringade den. Som vanligt började vi med Treasure Hunt där vi ber Gud att lägga böneämnen på våra hjärtan. Något som ofta varit återkommande denna vecka är att be för att relationer ska läka, och det kom även väldigt starkt denna gång. Mostar blev som Sarajevo väldigt påverkat av kriget. Den lilla klyfta som varit mellan de olika religonerna/bakgrunderna blev mycket större och tydligare då man lät kanalen mitt i stan skilja dem åt.

Vårt fantastiska bön/uppmuntran team hade förberett olika kreativa bönesätt. T.ex. så bad vi för omvändelse genom att gå tio steg fram, sen vända sig om och be. Vi fick ta stenar och be för att olika bördor som människorna i Mostar ska få släppa genom att praktiskt kasta dem i ett hål i berget.

Efter det var det dags för att äta lunch. Detta skedde i dem gamla delen av staden. Restaurangen hade ett fantastiskt läge, med utsikt över den bro som det osmanska riket byggt, men som sedan förstörts av kriget och återigen byggts upp i början av 2000-talet. Det är även denna bro som har gett staden dess namn, då Mostar betyder brovaktare.
Sen fick vi tid för lite sightseeing och för att köpa souvenirer. Många av oss valde även att köpa god bosnisk glass.

Vi kom tillbaka till Sarajevo vid 18.30 ish, och satte oss då bekvämt i soffan hos den familj som är feild leader för m-organisationen här i Balkan och öppet tagit emot oss denna vecka. Vi åt bosnisk middag som kallas čevapi medan vi lyssnade till deras vittnesbörd och hur de hamnade här. Vi alla blev väldigt inspirerade och återigen påminda om att Gud är så trofast.
När kvällen ledde mot sitt slut var det dags att ta farväl av de underbara människor som har fått tjäna oss denna vecka. All denna god mat, skjutsning och skratt har varit till stor hjälp för att denna vecka skulle bli möjlig.

Som de andra kvällarna på den här resan avslutades den med att några i teamet fick dela sitt vittnesbörd och uppleva härligheten att låta Gud tala till en genom andra vänner. Nu är sista dagen gjord, och imorgon väntar en resdag tillbaka hem till linköping.

Många goa hälsningar ifrån Emma & Ellen

(Bilder kommer senare)

Dobro utro! Eller god morgon som ni känner till det.

Dag fyra i Sarajevo!

På morgonsamlingen kände vi oss väldigt arbetade tack vare gårdagens aktiviteter o bus! Vi var ändå taggade på dagens utmaningar! Det var mycket bra lovsång imorse. Sam och resten i lovsångsteamet är grymma på att leda oss i lovsång! Vi lyssnade sedan in Gud och läste den fantastiska Effesierbrevet! Det kändes riktigt Nice.
Dagens program var att dela med sig av Jesus till invånarna i downtown Sarajevo, för att sedan på eftermiddagen Åka till ett drogmissbrukcenter för att hjälpa till praktiskt.
Vi gick mot spårvagnen som går på Europas första spårvägräls!

Det var en fantastisk upplevelse eftersom vi åkte hela vägen på ”sniper-streat”. Där såg vi enorma skillnader på gamla krigsskadade Sarajevo och de nya, mer moderna som hade skyskrapor högre än svenska älgar.
När vi va framme i downtown fick vi en utmaning att vi skulle i grupper av 3-4 använda en enkät för att lära känna lokalbefolkningen och få möjlighet att dela med oss vägen till Gud.

Responsen var bra. Folk va trevliga även om de inte alltid kunde/ville prata. Demt vi fråga de var
1. Var är ni ifrån? Sarajevo eller någon annan stans?
2. Om ni skulle kunna välja, skulle ni bo/jobba i Bosnien eller i ett annat land? Varför?
3. Om Gud existerar och du fick möta honom, vad skulle du isåfall fråga Honom?Många skulle vilja utomlands pga av situationen i landen och de ekonomiska svårigheterna. Det är mycket arbetslöshet här, speciellt bland unga.
På sista frågan fick vi många olika svar, men vi fick otroligt bra konversationer! Folk undrade mest ”varför” med meningen tex varför finns det krig o svält etc. Andra undra om man räckte till för Gud? Det var som sagt en djupgående fråga för många. Efteråt åkte vi samma tåg hem och åt en fantastisk lunch gjord av en amerikansk M-arbetare. Maten har varit en höjdpunkt för många denna vecka. Hon är en välsignelse för oss
På eftermiddagen anlände vi till utkanten av en liten stad där det fanns ett drogrehabcenter.

Där jobbade vi praktiskt vilket kändes härligt tack vare solen och utmärkta arbetsmoralen. Många uppmuntrande låtar sjöngs, men inte minst dan otroliga utsikten hjälpte till mycket. Snöklädda berg och dalar kryllande med små hus och natur.
Efter den otroligt ursäkta klassiska schweiziska måltiden fick vi lyssna på den bosniska rehabansvariges vittnesbörd och hans berättelse om hur Gud gav honom visionen att starta detta center!
Dagen avslutades med två vittnesbörder av teammedlemmar! Produktiv och givande dag helt enkelt!

Vad vi har lärt av dagen:
Människor i detta behöver då uppleva hopp, förlåtelse och tillit till varandra från Gud efter alla år av fattigdom och krig
Gud kan verkligen förändra liv helt och hållet, vända en narkotika och heroinmissbrukares beroende till att driva ett center där han hjälper dem som var i hans sitts.
Det är otroligt uppmuntrande och inspirerande för oss att lyssna och vittna till detta. Denna är så extremt givande och givande.

Ackie, Levicia och Jonathan

Tjingeling allesammans där hemma!

Idag är var andra dag i Bosnien och idag har vi firat gudstjänst för fulla muggar! Vi började dagen med att kolla hur alla hade sovit denna natt och de flesta hade sovit bra vilket är ett bönesvar da vi behöver all sömn vi kan fa. Vi begav oss sedan till OM-basen för att fa i oss frukost och starta varan dag. Vi delade fran ett kapitel ur Efesierbrevet och sedan hjälpte vi till att ställa i ordning för gudstjänst. Gudstjänsten hölls pa basen och den lilla församlingen bestod av ungefär tolv personer.
Under gudstjänsten fick vi tillfälle att sjunga pa bosniska och det var flera utav latarna vi kände igen vilket var roligt da man ända kunde första vad man sjöng. Jonathan fick tillfälle att dela sitt vittnesbörd och efter det fick vi be för människorna i församlingen. De var mycket tacksamma för att vi  var där och bad för de och vi vill uppmuntra er där hemma att be för Bosnien eftersom att manga här behöver Jesus i sina liv och de behöver även fa förlata människor för vad som hänt tidigare i landet.

Efter gudstjänsten var det dags för lunch. Vi har förmanen att ha en fantastisk kvinna här som lagar mat och förbereder at oss. En riktig välsignelse. Med uppmaningen”Christ is risen – get fat” högg vi in i var lunch som var oerhört god. För övrigt är maten väldigt bra här och det glädjer oss alla!

Pa eftermiddagen började vi öva pa latar och ett drama som vi skulle halla i en större kyrka pa eftermiddagen. Det gick väldigt bra bade pa själva repetitionen och gudstjänsten och stämningen i gruppen är väldigt bra. Pa gudstjänsten fick vi möjlihet att dela vittnesbörd och framföra den lat som Sofia skrivit pa bosniska. Det var mycket uppskattat och vi fick manga bra samtal med människorna efter gudstjänsten.

Imorgon ska vi och hjälpa till att städa upp efter en storm som varit hemma hos romer. Romer i samhället blir inte sa bra behandlade och manga lever i fattigdom sa det ska bli spännande att fa hjälpa till hemma hos dem. Detta är även nagat ni gärna far be för. Att människor ska fa se andra människors värde och behandla alla med respekt. Stina, paminner Bosnien mycket om Rumänien där jag varit tidigare. Det finns ett par ord som paminner om  rumänska sa det är roligt. Men framförallt ar det mycket fattigdom, manga romer och religionen är mer av en tradition än livsomvandlande. Man känner verkligen av hopplösheten och bönen blir – Gud, grip in!

Nu sitter vi pa basen och har precis ätit en lättare maltid och ska dela vittnesbörd för att Senare ta oss tillbaka till där vi bor för en god natts sömn!
Hoppas att ni har det bra där hemma!

Frid
Johanna och Stina

”There are no traffic rules, just driving. I’ll open the door so you’ll get more space”

Med de trygga orden inleddes vår vistelse i Sarajevo. Flygresorna gick över förväntan, vi fick mat på båda turerna vilket vi inte räknat med. Fredrik Reinfeld gjorde oss sällskap på resan mellan Stockholm och Istanbul vilket gjorde att de flesta av oss tappade fokus ett tag. Han må vara mäktig, men hur coolt är det inte att vi har någon ännu mäktigare med oss?

Att påskresan började redan när vi lämnade Linköping blev tydligt då Ackie redan på första flygresan hamnade bredvid en ung libanesisk (!!) kvinna som var mycket nyfiken på vår tro. Ackie fick dela sitt vittnesbörd och undervisa kvinnan hela vägen till Istanbul.
Vi kom fram till OM-basen sent på kvällen där vi möttes av hemlagad mat och mycket kärlek. Vi hade en andakt och åkte senare till de lägenheter där vi får sova.
Imorse gav vi oss iväg till OM-basen efter några timmars sömn där vi fick frukost och senare hade en andakt. Den består av lovsång, kort undervisning som vi deltagare planerat och håller i, bön och tid då vi lyssnar in Gud och vad han har att säga. Vi har sedan en kort stund av egentid med Gud för att hitta fokus och förbereda sig för dagen.
Vi knallade iväg till Konzum för att växla pengar och då fick vi verkligen se vilka kontraster som finns här. Ena huset kan vara sönderbombat och nerskjutet medan nästa är som vilket nybyggt svenskt shoppingcenter som helst.

Efter ett antal om och men hade vi våra bosniska pengar och var framme vid dagens första aktivitet, Tunel Spasa. Det är ett museum som skildrar krigstiden här, och framförallt den tunnel som grävdes för hand under flygplatsen i Sarajevo. Under kriget (1992-98) var denna tunnel enda vägen ut ur det belägrade Sarajevo och fungerade som transportväg för soldater, civila, mat och vapen. Vi fick gå igenom en del av tunneln, kolla på videor från kriget och även mer information om kriget. Vi fick även möjlighet att se den fantastiska naturen här. Några av oss gick upp på en kulle där vi tydligt såg hur Sarajevo är omringat av höga, snöklädda berg. Vi bad för Sarajevo och fick psalm 121 till oss. Det blev otroligt starkt då det är precis så som människorna måste känt när den gata vi stod på bombades och sköts sönder av den serbiska armén. I versen står det: ”Jag ser upp emot bergen: varifrån ska jag få min hjälp? Hjälpen kommer från Herren, han som har gjort himmel och jord.”

Vi åkte tillbaka till kontoret och åt lunch och lyssnade till undervisning om Bosnien och kriget. Senare fick vi se en spelfilm (”shot through the heart”) som verkligen berörde oss på djupet. Filmen var väldigt autentiskt och fick oss att inse hur illa det faktiskt var. Undervisning, information och siffror vi tidigare hört blev väldigt levande och kom extremt nära. Under tiden vi såg på filmen var det någonting som hände utanför kontoret som gjorde att det lät som något åskliknande. Vi alla ryckte till, vände oss om och insåg hur illa kriget faktiskt var, och att det hände HÄR. Väggen mittemot dörren till kontoret är sargad efter kriget och det blev otroligt starkt att möta det med blicken när vi för någon sekund trodde att vi var med i filmen. Detta har faktiskt hänt.

Senare på kvällen fick vi besök av en tysk familj som berättade om deras arbete här i Bosnien. De har bott här länge och inspirerade, motiverade och uppmuntrade oss verkligen till att vara här och förbli i Jesus. Vi ska tjäna människorna på platsen och i allt ära Gud! Vi fick be för familjen och välsigna dem. När de åkt hade vi en egen samling med teamet som avslutning på dagen.

Hela resan har hittills präglats av väldigt mycket bön. Vi har redan fått uppleva tydligt hur Gud är med. Han helar, talar, uppmuntrar och utmanar.

Ciao!
Sofia och Caroline

Efter en tidig samling och bekväm bildfärd sitter vi nu på Arlanda och äter våran frukost. Vi är alla taggade och lite pirriga inför våran resa till Sarajevo, Bosnien. Men vi vet att vi har den levande Guden med oss så vi gör inte detta själva!
Det ska bli underbart att få dela denna vecka av utmaning, tjänande och skratt tillsammans med detta härliga gäng!

Följ gärna vår resa här och var med i bön.

Glid i frid, team kommunikation/dokumentation.