”There are no traffic rules, just driving. I’ll open the door so you’ll get more space”

Med de trygga orden inleddes vår vistelse i Sarajevo. Flygresorna gick över förväntan, vi fick mat på båda turerna vilket vi inte räknat med. Fredrik Reinfeld gjorde oss sällskap på resan mellan Stockholm och Istanbul vilket gjorde att de flesta av oss tappade fokus ett tag. Han må vara mäktig, men hur coolt är det inte att vi har någon ännu mäktigare med oss?

Att påskresan började redan när vi lämnade Linköping blev tydligt då Ackie redan på första flygresan hamnade bredvid en ung libanesisk (!!) kvinna som var mycket nyfiken på vår tro. Ackie fick dela sitt vittnesbörd och undervisa kvinnan hela vägen till Istanbul.
Vi kom fram till OM-basen sent på kvällen där vi möttes av hemlagad mat och mycket kärlek. Vi hade en andakt och åkte senare till de lägenheter där vi får sova.
Imorse gav vi oss iväg till OM-basen efter några timmars sömn där vi fick frukost och senare hade en andakt. Den består av lovsång, kort undervisning som vi deltagare planerat och håller i, bön och tid då vi lyssnar in Gud och vad han har att säga. Vi har sedan en kort stund av egentid med Gud för att hitta fokus och förbereda sig för dagen.
Vi knallade iväg till Konzum för att växla pengar och då fick vi verkligen se vilka kontraster som finns här. Ena huset kan vara sönderbombat och nerskjutet medan nästa är som vilket nybyggt svenskt shoppingcenter som helst.

Efter ett antal om och men hade vi våra bosniska pengar och var framme vid dagens första aktivitet, Tunel Spasa. Det är ett museum som skildrar krigstiden här, och framförallt den tunnel som grävdes för hand under flygplatsen i Sarajevo. Under kriget (1992-98) var denna tunnel enda vägen ut ur det belägrade Sarajevo och fungerade som transportväg för soldater, civila, mat och vapen. Vi fick gå igenom en del av tunneln, kolla på videor från kriget och även mer information om kriget. Vi fick även möjlighet att se den fantastiska naturen här. Några av oss gick upp på en kulle där vi tydligt såg hur Sarajevo är omringat av höga, snöklädda berg. Vi bad för Sarajevo och fick psalm 121 till oss. Det blev otroligt starkt då det är precis så som människorna måste känt när den gata vi stod på bombades och sköts sönder av den serbiska armén. I versen står det: ”Jag ser upp emot bergen: varifrån ska jag få min hjälp? Hjälpen kommer från Herren, han som har gjort himmel och jord.”

Vi åkte tillbaka till kontoret och åt lunch och lyssnade till undervisning om Bosnien och kriget. Senare fick vi se en spelfilm (”shot through the heart”) som verkligen berörde oss på djupet. Filmen var väldigt autentiskt och fick oss att inse hur illa det faktiskt var. Undervisning, information och siffror vi tidigare hört blev väldigt levande och kom extremt nära. Under tiden vi såg på filmen var det någonting som hände utanför kontoret som gjorde att det lät som något åskliknande. Vi alla ryckte till, vände oss om och insåg hur illa kriget faktiskt var, och att det hände HÄR. Väggen mittemot dörren till kontoret är sargad efter kriget och det blev otroligt starkt att möta det med blicken när vi för någon sekund trodde att vi var med i filmen. Detta har faktiskt hänt.

Senare på kvällen fick vi besök av en tysk familj som berättade om deras arbete här i Bosnien. De har bott här länge och inspirerade, motiverade och uppmuntrade oss verkligen till att vara här och förbli i Jesus. Vi ska tjäna människorna på platsen och i allt ära Gud! Vi fick be för familjen och välsigna dem. När de åkt hade vi en egen samling med teamet som avslutning på dagen.

Hela resan har hittills präglats av väldigt mycket bön. Vi har redan fått uppleva tydligt hur Gud är med. Han helar, talar, uppmuntrar och utmanar.

Ciao!
Sofia och Caroline