“Tankar från en lergata” eller “Reflektion från fattigdom” eller “Djupa pastorstankar”

11116163_954857004545302_681858814_nInnan vi lämnade Sverige för att åka till Moldavien visste vi inte alls vad som skulle hända. Vi hade önskat att få göra olika saker men planeringen var inte klar innan. Så här efteråt förstår vi varför. Man vet inte vad som kommer hända för även om man planerar saker ändras de ofta. Igår skulle vi t ex ha ett program för tonåringar men det var sjuåringar som kom. Då gäller det att vara flexibel och improvisera under tiden. Det som är fördelen här är att många uppskattar det lilla. Igår såg vi t ex en gammal tecknad Jesusfilm som hackade var tionde sekund men barnen satt lugnt och stilla kvar och tittade…

11131852_954857017878634_216775939_n

När jag för några dagar sedan stod på en buss ut mot en by visste jag inte vad som skulle hända när jag kom fram men jag är glad över att vi denna vecka har fått följa en lokal församlings arbete. Det påminner mycket om vad vi gör varje vecka hemma i Ryttargårdskyrkan även om skillnaderna så klart också är stora. Men när vi gått och gjort hembesök för att dela ut mat har jag blivit påmind om våra församlingssystrar som varje vecka besöker äldre. När vi leker med barnen som får mat här på eftermiddagarna och läxhjälp tänker jag på fritids osv. Så församlingsarbetet verkar i viss mån likna varandra världen över samtidigt är så klart skillnaderna också stora. Jag uppmuntras och utmanas över att se hur stor skillnad denna lilla församling på bara fyrtio medlemmar kan göra varje vecka. De sätter stora avtryck i byn och byarna runtomkring bland annat genom att ge mat till hundra barn varje vecka och arbeta med en församlingsplantering.

11092553_954857034545299_1011305142_nDenna veckan har vi fått jobba mycket med barn vilket jag inte alls är van vid och inte så bekväm i men jag hoppas ändå vi kan få betyda något vilket jag tror. Idag hade vi ett litet barnmöte på en förskola. När jag stod där på knä med händerna över huvudet och låtsades vara ett hus som en anka bodde i tänkte jag för mig själv, hur hamnade jag här? Ja vad ska man säga, på denna resa har jag gjort saker jag inte brukar i hopp om att det ska få betyda något för någon annan. Framför allt är jag glad över att vi gör detta med en lokal församling som finns kvar vecka efter vecka, de gör de långsiktiga arbetet och vi får lämna små spår. Ett leende, en bön, en uppmuntran. Framför allt lämnar de spår i oss.

Allt gott!

/Sofia Bengtsson

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>