Denna dag var ytterligare en dag som öppnade våra ögon. Idag fick vi se två helt olika sidor av Egypten och trots att vi var turister hela dagen fick vi se den nöd som råder i landet. Vi fick se den turistiga sidan i och med ett besök till pyramiderna, sfinxen och en ridtur på kamelerna, något som en del av oss trodde var raka vägen till himlen. Den andra sidan vi fick se var den största av de sju sopstäderna, alltså en hel stad med sopor överallt, som är invånarnas hem och deras enda inkomst. Bland alla sopor fanns det affärer, frisörer och lekande barn. Man kunde hitta så mycket fruktansvärda saker i misären, men man kände ändå Guds närvaro på platsen. Det är fantastiskt att det mitt i skiten ligger en av världens största kyrkor som kom dit för att ge människor andlig hjälp och hopp. Kyrkan rymmer 7000 människor i ena salen och 1200 i den andra, och de fylls ofta upp. Kyrksalarna utformas av grottor fyllda av inristade bilder från bibelhistorier som visar många av de under Jesus gjorde. Det finns en tanke bakom bilderna. Alla ska kunna se innebörden av Bibelns historier oavsett om man kan läsa eller inte och därför har man gjort dessa bilder med korta och enkla texter till för att pryda väggarna.

Något som många längtat efter den här veckan var just kamelridningen och besöket vid pyramiderna. Det som chockade oss var pyramidernas placering. När vi red runt helt upprymda där i sanden kunde vi åt ena hållet kolla på de häftiga pyramiderna, åt andra hållet se massor och massor av sand och åt ett annat håll skåda stora delar av Kairos byggnader. Det hela var lite som att befinna sig i en film. Trots extasen var många av oss väldigt rädda. När vi blev uppställda för fotografering uppe på en av sanddynerna började några kameler fightas med varandra. En del av oss skämtade till det och sa att några av kamelerna började pussas medan Ellen som satt på den attackerade kamelen upplevde det som en nära döden upplevelse.

Efter kamelridningen och en väldigt lång omväg kom vi fram till sopstaden. Våra ramar för vad som var en sopstad sprängdes totalt när vi åkte igenom staden och fick se så mycket sopor och så många människor som levde mitt ibland det. Det är svårt att förklara hur det var. När vi kom fram till kyrkan förstod vi att den var placerad mitt i bland skiten. Det var inte jättemycket sopor just där men det är ändå fint att det så nära misären finns en otroligt stor kyrka placerad med ett enormt hopp för människorna där. I grottkyrkan blev vi guidade av en man som växt upp mitt i sopstaden och han försökte förklara för oss hur det var att växa upp där, men vi kan ändå inte förstå. Vi hade fått förklarat för oss att det är många som inte går i skolan, dock inte för att det inte är tillåtet utan för att familjen behöver barnens arbetskraft för att överleva. Guiden förklarade även för oss att så ofta är fallet men att fler och fler bryter sig loss från sopstaden för att plugga på universitet och skapa sig ett annat liv än det de föddes in i, bara genom Guds nåd. Av alla de som bor i sopstaden är mellan 80-90% kristna, det mycket tack vare grottkyrkan.

Innebörden av det som vi trodde var kärlek ändrades brutalt denna dag. Vi fick se att Guds närvaro är som starkast när människor är som svagast.

Tack för alla böner, ikväll åker vi hem till er helt upprymda för att berätta om vad Gud gjort här.

Stor kram genom Anna och Sara från hela teamet.