All posts by Egypten

Långfredag igen & ett tungt farväl.

Förra fredagen var det långfredag hemma i Sverige, men i Egypten inträffade den veckan efter i år. Detta innebar att vi på förmiddagen promenerade längs med Nilen till den största frikyrkan i Mellanöstern som ligger i just Kairo, för att fira påskgudstjänst. Vi kom dit vid strax innan 11 och fick bra platser med tolkning, hurra tänkte vi tills vi insåg att vi var en timme tidiga, haha! Gudstjänsten drog igång vid 12 med lovsång på arabiska, och trots att det endast var en låt vi kände igen kändes det så gott att få stå där, tillsammans med flera hundra andra kristna och lovsjunga Herren. De flesta sjöng med i lovsången, medan andra nynnade så gott de kunde. Ni kan ju gissa vilka som nynnade. Så i år har vi alltså fått förmånen att få fira långfredagen två gånger, det kallar jag lyx!

gudstjänstdelen

Efter gudstjänsten och ett mål mat i magen begav vi oss ner till Nilen för att åka Falucca ride, vilket innebar en typ av segelbåt. Det var fantastiskt att få känna vågorna gunga lätt och få komma ut på vatten en stund, det tror jag att vi alla tyckte, förutom Ackie kanske. :) Väl ute på Nilen påbörjade vi en utvärdering av veckan. Vi alla fick säga vår höjdpunkt, det som varit mindre bra och något som Gud har gjort under veckan. Personligen tyckte jag att detta var svårt då vi har fått göra så otroligt roliga saker, upplevt så många bönesvar och fått erfara enormt mycket, vilket gjorde att det inte var lätt att välja endast tre saker. På båten delade även Sara sina tankar om några kapitel ur Första Korinthierbrevet, vilket är det brev vi har levt med inför denna resa, vilket kändes som ett fint avslut på våra bibelsamlingar.

faluccafalucca1

När vi alla fått vår dos av vatten, vågor och vind delade vi upp oss i våra taxigrupper och åkte till Khan el-khalili marknaden. Där fick vi chans att handla souvenirer men även buffas och knuffas en hel del med lokalbefolkningen då det var trångt och fullt med folk. Några av oss vågade sig även på att pruta på några varor, vilket är en del av kulturen, och fick fina grejer till bra priser, bra jobbat teamet! Pulsen i staden på en fredagskväll är mäktig. Det är fullt med folk, blinkande neonljus, musik, skratt, rop och högljudda konversationer överallt.

Efter marknaden åkte vi allihop tillbaka till guesthouse tillsammans, vissa mer trötta än andra och gick sedan ut för att äta en sista måltid tillsammans i Egypten. Vissa av oss tålde maten mer än andra, men summa summarum var det en lyckad kväll. Med mätta magar vandrade vi hemåt igen och där samlades vi för att prata om hur vi delar våra erfarenheter med er där hemma och hur vi på bästa sätt kan föra vidare det vi har gått igenom till andra. Väldigt viktigt att prata om då man under dessa typer av resor växer väldigt mycket som person och i sin tro, vilket gör att det kan vara tufft att komma tillbaka till vardagen igen. Men en ordentlig grund har vi fått och en hel hög med erfarenheter på det, så vi hoppas att ni där hemma är redo, för vi har så mycket att berätta!

Vi blev upphämtade av två minibussar som tog oss till flygplatsen mitt i natten. Väl vid flygplatsen tog vi farväl av vår värd, som tagit så väl hand om oss och blivit en självklar del i teamet. Sedan avgick flyget vid 03 på natten och runt 16.00 idag stod vi än en gång utanför Ryttargårdskyrkans dörrar. Tack alla förebedjare och ni här hemma som har varit med oss i böner, ni är SÅ värdefulla.

Det har varit en otrolig resa där vi har fått se nya fantastiska sidor hos varandra, delat det som är tufft men också vikt oss dubbla av skratt. Tack Gud för denna möjlighet, tack för alla vi har fått möta och allt vi har fått uppleva.

park

All ära till HONOM – Alhamdullilah!
Blessings,
Lovisa

Två sidor av samma stad.

Denna dag var ytterligare en dag som öppnade våra ögon. Idag fick vi se två helt olika sidor av Egypten och trots att vi var turister hela dagen fick vi se den nöd som råder i landet. Vi fick se den turistiga sidan i och med ett besök till pyramiderna, sfinxen och en ridtur på kamelerna, något som en del av oss trodde var raka vägen till himlen. Den andra sidan vi fick se var den största av de sju sopstäderna, alltså en hel stad med sopor överallt, som är invånarnas hem och deras enda inkomst. Bland alla sopor fanns det affärer, frisörer och lekande barn. Man kunde hitta så mycket fruktansvärda saker i misären, men man kände ändå Guds närvaro på platsen. Det är fantastiskt att det mitt i skiten ligger en av världens största kyrkor som kom dit för att ge människor andlig hjälp och hopp. Kyrkan rymmer 7000 människor i ena salen och 1200 i den andra, och de fylls ofta upp. Kyrksalarna utformas av grottor fyllda av inristade bilder från bibelhistorier som visar många av de under Jesus gjorde. Det finns en tanke bakom bilderna. Alla ska kunna se innebörden av Bibelns historier oavsett om man kan läsa eller inte och därför har man gjort dessa bilder med korta och enkla texter till för att pryda väggarna.

Något som många längtat efter den här veckan var just kamelridningen och besöket vid pyramiderna. Det som chockade oss var pyramidernas placering. När vi red runt helt upprymda där i sanden kunde vi åt ena hållet kolla på de häftiga pyramiderna, åt andra hållet se massor och massor av sand och åt ett annat håll skåda stora delar av Kairos byggnader. Det hela var lite som att befinna sig i en film. Trots extasen var många av oss väldigt rädda. När vi blev uppställda för fotografering uppe på en av sanddynerna började några kameler fightas med varandra. En del av oss skämtade till det och sa att några av kamelerna började pussas medan Ellen som satt på den attackerade kamelen upplevde det som en nära döden upplevelse.

kamelåyramid

Efter kamelridningen och en väldigt lång omväg kom vi fram till sopstaden. Våra ramar för vad som var en sopstad sprängdes totalt när vi åkte igenom staden och fick se så mycket sopor och så många människor som levde mitt ibland det. Det är svårt att förklara hur det var. När vi kom fram till kyrkan förstod vi att den var placerad mitt i bland skiten. Det var inte jättemycket sopor just där men det är ändå fint att det så nära misären finns en otroligt stor kyrka placerad med ett enormt hopp för människorna där. I grottkyrkan blev vi guidade av en man som växt upp mitt i sopstaden och han försökte förklara för oss hur det var att växa upp där, men vi kan ändå inte förstå. Vi hade fått förklarat för oss att det är många som inte går i skolan, dock inte för att det inte är tillåtet utan för att familjen behöver barnens arbetskraft för att överleva. Guiden förklarade även för oss att så ofta är fallet men att fler och fler bryter sig loss från sopstaden för att plugga på universitet och skapa sig ett annat liv än det de föddes in i, bara genom Guds nåd. Av alla de som bor i sopstaden är mellan 80-90% kristna, det mycket tack vare grottkyrkan.

stora salenlilla salenmålning

Innebörden av det som vi trodde var kärlek ändrades brutalt denna dag. Vi fick se att Guds närvaro är som starkast när människor är som svagast.

Tack för alla böner, ikväll åker vi hem till er helt upprymda för att berätta om vad Gud gjort här.

Stor kram genom Anna och Sara från hela teamet.

En konst(ig) dag.

Masa el-kheir!
Jämfört med igår fick vi lite sovmorgon idag. Vi steg upp som vanligt, åt frukost, hade vår morgonsamling och sedan bar det av till ett handikappcenter. Vår uppgift där var att måla framsidan på byggnaden, och till vår hjälp hade vi en konstnär som ledde projektet. Det var mer än bara en vanligt vägghusmålning, det var större bild med budskap bakom. Väggen bestod av en trädgård full med blommor, alla unika, som skulle symbolisera att alla är olika men är lika vackra ändå. Detta budskap riktar sig speciellt till de människorna på handikappcentret eftersom i detta samhälle blir de inte accepterade som vanliga människor.art1art2art3

Idag har vi haft den hittills varmaste dagen (ca 40°), det kändes som att vi var i en bastu. Det var dock välsignat att det fanns skugga där vi arbetade. I själva arbetet fick vi mallar att utgå ifrån och sedan välja färger så att ingen av blommorna blev likadana. I sinom tid kom den efterlängtade maten – falafel! Väldigt spännande här i mellanöstern då falafel inte bara kan vara fylld med de traditionella kikärtorna utan också något så otippat som chips och pommes.

Efter maten fick vi gå runt på centret och se hur de jobbar där och sedan for vi iväg hem igen, ovanligt tidigt i jämförelse med andra dagar. Väl hemma fick vi höra två i vår älskade grupp som delade sitt vittnesbörd och vi andra fick be för dem. Detta är något som vi verkligen uppskattar för att det är uppmuntrande för alla och Gud är så närvarande varje gång.

Pizza Hut var fett gott.

En av våra ledare dela sitt vittnesbörd i en timme, helt fantastiskt hur man kan ha så mycket att dela om sitt liv med Gud! Inspirerande och utmanade. Men nu är vi trötta, nötta och knappt ens Gud kan oss stötta. Inte mer än att Han i alla fall säger godnatt, och sjunger en skvatt!

/Tintine & Gabriella

Antik Packning

Tja!

Dag fem och tisdag. Vi gick upp alldeles för tidigt för att hinna med en minibuss som körde mot Alexandria vid kl 7. Vissa åt frukost innan men vi packade alla med varsin mackbit och ett juicepacket för resan. Anledningen vi åkte till denna antika stad var för att hjälpa några arbetare att packa ner deras hus inför ett sabbatsår de ska ha. Vi kom fram vid 11 efter en toapaus och blev bjudna på kaffe och te. Efter vi hade fått höra historier om hur öppna folk är för evangeliet bad vi för familjen och arbetet.

Därefter fick vi de olika uppgifterna som skulle göras och vi delade upp oss. Det inkluderade att lära barn att rippa CD-er till datorn, sortera DVD-filmer, packa ner kläder och saker i kartonger samt att ta ner allting från väggarna. Några i teamet fick även hjälpa till med att hacka upp sallad. Denna åt vi senare med bröd, ris, färsk medelhavsfisk samt räkor. Vi bad för familjen och delade om vi hade fått något från Gud. Ni får gärna också be för dem och arbetet här.

På hemfärden stannade vi vid ett citadel som låg på platsen där fyrtornet vid Alexandria låg. Det är samma fyrtorn som är en av de sju antika underverken, varav tre fanns i Egypten.

alex1alex2

Teamet lyssnade på mitt (Mackan) och Lovisas vittnesbörd. Jag (Victor) fick doppa händer och fötter i mitt saknade medelhav (kallt men otroligt tacksamt).  Efter en kvällsmatspaus vid Donken åkte vi hemåt med många sovande. När vi kom fram runt 22:30 bad vi för de som hade delat vittnesbörd idag. Just att be och få lyssna in Gud för andra har varit en definitiv höjdpunkt för oss. Gud är otroligt god och med vår egna öppenhet gör han massvis! All ära till Han i höjden!!

Ackie, värdinnan och vi två dricker kaffe (möjligtvis lite för sent) då vi behöver ladda inför 38oC i morgon!

Frys inte för mycket,

/Marcus och Victor

Från Tutankhamon till kubb

Youm ittanain, måndag och dag fyra för oss i Egyptenteamet. Morgonrutinerna ser olika ut beroende på programmet för dagen. Idag har vi fått tid för morgonsamling med lovsång, två teamdeltagare delade det de fått från vårens läsning av 1 Korintierbrevet och så bad vi och frågade Gud vad har förberett för dagen. Alltid gott att få enas i lovsång och hitta rätt fokus för dagen. Fantastiskt spännande att höra vad respektive person fått genom bibelläsningen och att sedan lyssna in Gud för dagen har visat sig vara mycket givande, för att kunna betjäna människorna i landet på bästa sätt. :)

Så fick vi möjlighet att IRL se Tutankhamons alla skatter inklusive den 11 kg tunga guldmasken som finns på Nationalmuseet i Kairo. Innan vi gick in fick vi smaka lite på hur prutandet fungerar här i landet. Väl inne så fick vi guidning och man inser vilken otroligt lång historia landet har. Intressant och givande trots en hejdlös massa sten!

Efter att vi intagit lunch på stället där vi bor, påmint varandra om vad Gud sagt till oss under bönen så promenerade vi iväg, förbi de parkerade bilarna utmed gatan, till den mer trafikerade vägen för att ta en taxi. Vi är tre ”taxigrupper” och nu klarar sig varje grupp riktigt bra med att ”vifta in” en taxi fråga så att bilen har taxameter och på arabiska förklara platsen dit vi ska.

Målet för eftermiddagen var att besöka en park i mitten av Kairo. Helt underbart! Grönt gräs, ljummen vind och en utsikt över hela staden. Borta i fjärran syntes siluetten av pyramiderna. Men, det som var än bättre en detta vara att få möta och umgås med egyptierna. Vilken generositet och öppenhet. De gillar verkligen att få umgås och att få skratta.

Kubb

Vi plockade fram medtaget kubbspel och genast hade vi intresserade åskådare som snart deltog i spelet. Strax bredvid en buske satt ett par som blev nyfikna. Mannen teamade upp med Marcus lag medan jag fick förmånen att samtala med kvinnan. Hon kunde lite engelska så vi kom snabbt igång med ett givande samtal. Det var så fascinerande att höra hennes syn på Gud och på vad bön handlar om. Vi delade tron med varandra och innan vi skildes åt bytte vår värd och kvinnan mobilnummer. I Kairo finns ca 20 miljoner människor men kvinnan bor endast ca 15 minuter från vår värds hus! Det är Gud!

Brud

Dagen avslutades med tacksägelsebön, två teamdeltagares vittnesbörd och förbön för de båda. Just det. Orsaken till att samtalet med kvinnan blev så bra var att Gud redan på morgons gett oss bilden på dem till oss. Det är sååå gött att få följa dit Herren redan gått före. :)

Det  här är livet!!!

God natt!

För Egyptenteamet /Ackie

CELEBRATION!

Idag är det dag 3 och söndag, vilket innebär att det är påskdagen. Vi började dagen med att få fira genom att åka hem till en svensk familj där vi firade nattvard, lovsjöng och tackade Jesus för att han dog och uppstod för vår skull. Som en del av detta fick jag även döpa mig i en pool på en takterass med utsikt över pyramiderna, vilket var så galet häftigt! Det var en välsignad stund som ingen av oss kommer glömma, framför allt inte jag!

Dop
Därefter åkte teamet till ett barnhem för ca 80 flickor och vi fick möjligheten att under 2 timmar få leka och sjunga med barnen. Trots att i stort sätt ingen av oss kunde kommunicera med barnen genom språket så stoppade det oss inte från att få kontakt med dem och verkligen få ge och ta emot kärlek och så mycket glädje! Var och en av oss blev så berörda av alla barn, deras historier och deras tuffa situationer, men samtidigt den glädje och lekfullhet de hade. Det var en helt fantastisk känsla att få känna sig så uppskattad och älskad av barnen, trots att de inte hade träffat oss tidigare. Vi upplevde hur vi blev använda av Gud och det lilla vi hade att ge gjorde Gud till något stort!
Ikväll delade vi tacksägelser och bönesvar, och det lyfte verkligen upp att Gud gör så mycket på ett personligt plan, men också för gruppen som helhet.
Glid i frid, kram Miriam.

Dag två: GLÄDJE!

Efter en välbehövd sömn åkte vi tidigt imorse för att besöka en sudanesisk skola. Vi teamade upp med ett gäng egyptier som jobbar med barnen för att genomföra ett program med drama, lekar och små grodorna (vi bjuder på den svenska kulturen ;) ).
Vi kom till en stor grusplan och möttes av 150 glada barn. Sedan spelade vi drama och sjöng med dom. Men höjdpunkten för de flesta av oss var ändå när vi sedan lekte lekar och sprang runt i dammet och skrattade tillsammans. Det kändes kanske inte som en stor grej att leka med barnen men dom visade verkligen sin uppskattning och visade oss en sådan stor kärlek. Man blir inspirerad och upplyft. Ibland när det är vi som kommer för att ge så får vi så otroligt mycket tillbaka.

_MG_9288_MG_9314

_MG_9292_MG_9323

Efter lunch välkomnades vi till en familj som bor och arbetar här, det var också ett tillfälle då vi blev väldigt inspirerande av deras berättelse och hur dom verkligen brinner för Gud. Vi blev också utmanade av hur dom gett upp så mycket för Honom.

Förutom det har dagen innehållit egyptisk mat, sommarvärme, mycket bön, skratt, och ännu fler underbara människor.

Hälsningar och kramar från oss i Egypten genom Ester och Emma

En lång fredag.

Våran resa började igår då bil och minibuss började rulla mot Arlanda vid 19:45. Planet flög iväg vid 00:30 idag med en enkel mellanlandning i Istanbul, och framme vid Kairo 8:00. Sömn är något vi alla fick brist av denna natt. Men veckan startade igång med kultur info för att vi alla skulle förberedas för den kulturkrock som lätt uppstår när två av ganska olika världar möts. Vi fortsatte att på en  gång börja planera inför morgondagen och det är härligt att som team äntligen få börja arbeta tillsammans.

1

Till lunch serverades taamia (som är en form av egyptisk falafel i petabröd), och efter det så fortsatte vi ut i staden och fick åka både taxi och tunnelbana. Vårt lilla äventyr slutade i hemmet hos ett underbart par, som för oss berättade om deras arbete här och vad Gud har gjort i deras liv. Det var väldigt intressant och vi blev mycket inspirerande! 4

Det finns nog inget mer tacksamt sätt att avluta resan första kväll på, än att ha en andakt och reflektera över vad långfredagen verkligen handlar om. Jesus är kärlek!

Nu nalkas god sömn och peppning inför en ny dag! kram Ellen

 

Varför påskresa?

Hej. Vi är ett gäng ungdomar där de flesta av oss kommer ifrån Ryttargårdskyrkan i Linköping. Vi har valt att under kommande påskvecka tacka nej till allt sånt som har med målade ägg, kycklingar, köttbullar, sill och det där andra vi svenskar ägnar oss åt nästan varje högtid. Istället ska vi åka ut i världen. Några av oss ska till Moldavien och några av oss ska till Egypten. Vi ska tjäna människor och i allt ära Gud. Så om detta verkar intressant, följ gärna vår resa på denna blogg.
Guds frid!

/Egypten