”Tänk på Einstein!” – dag 2

April 2, 2018 Egypten 1 Comments

Salam!

Idag var vår surprisedag. Vi åt frukost och hade vår dagliga morgonsamling där vi pratade om vikten av att handla i tro, att lita på att Gud bär och att ”God-talk without God-acts is outrageous nonsense.” STORT och tydligt, riktigt bra!!

Efter morgonmötet presenterade vår värd dagens aktivitet – nämligen att vi i, tre mindre grupper, skulle ta oss från vårt guesthouse till en annan bestämd plats i en annan stadsdel. OJ, vilken utmaning och OJ, vad givande! Min (Sofias) grupp blev snart bjudna på bröllop och hamnade i en tavelaffär med varsitt glas te där vi, i mer eller mindre panik, försökte komma på hur vi skulle ta oss därifrån. Efter mycket diskussion och ytterst diskret bön tog vi oss vidare, två tavlor rikare , ett generöst erbjudande om att köpa en av oss för 100 kameler och armar insmetade med blomextrakt senare, tog vi oss vidare (dock till helt fel ställe…) Efter lite om och men återförenades vi dock med teamet på den bestämda platsen.
Min (Emmas) grupp tog sig till ett ställe där det fanns flera ortodoxa kyrkor som vi kollade i och det blev även en hel del bilder med personer, även en del samtal med flera personer som tyckte det var intressant att prata med oss. Efter att vi varit vid kyrkorna ett bra tag tog vi oss till platsen där vi träffade upp de andra i teamet.

Lunchen bestod av shwarma, fool, falafel, den dagliga dosen cola och sprit (lugna, vi menar handsprit!) Den nya energin förde oss till den gamla delen av staden. Vi gick upp på det som tidigare varit den södra porten till staden där vi tog tillfället att be för staden, landet, Mellanöstern och människorna här. Mäktigt!

På muren stod två minareter som gick att gå upp i, vilket vi gjorde. Vi båda har ju då otrolig höjdskräck, lätt klaustrofobi, mörkerrädsla och diverse fysiska hinder så som ett pajat knä och ett blodtryck som ballar ur alldeles för lätt. Men upp i den ojämna, kolsvarta, branta, trånga och opålitliga trappan i minareten tog vi oss till slut hela vägen upp til en fantastisk utsikt vi inte riktigt vågade njuta av, men på resten av teamet verkar det som det var magsikt. Kul för dem! 🙂

Jag, Sofia, är kanske inte känd för att alltid fatta de mest genomtänkta besluten, detta visade jag prov på även idag då jag valde ett ytterst olämpligt tillvägagångssätt för at ta mig ut den sista biten på minareten. Det slutade med att jag stod och kramade en pelare med utsikt över hela stan (jag minns inte riktigt vad jag såg pga yrsel och panik) alldeles för högt upp varpå Ackie står och försöker lugna mig och säger: ”Tänk på Einstein!” syftat till något uttalande han gjort, dock framkom inte riktigt vilket i stunden. Men, rädslan är övervunnen och läxan lärd, yeah!

Jag, Emma, med mitt skadade knä haltade jag mig upp under svåra och kolsvarta omständigheter vilket gav mig smått panik. Jag lyckades till slut ta mig upp men valde klokt att stanna kvar i trappan och inte ta mig ut på ”balkongen”.

Nerfärden gick sakta och hyfsat säkert och vi kom tillslut ner för att senare ta en taxi tillbaka till guesthouset som vi bor i. Där gjorde vi oss i ordning för att åka på palmsöndagsgudstjänst. det var otroligt häftigt att se hur deras gudstjänst och kärlek till Gud trots deras omständigheter.

På kvällen hade vi vår vanliga stund med high, low, God thing samt delande av vittnesbörd. Det var starkt och känslosamt. Vi påminns gång på gång om hur stor och god Gud är. Han bär och möter oss var vi än är.

Ha det gött!

Sofia och Emma!

 

1 people reacted on this

  1. Haha så kul att läsa!!😂 Låter som om ni har det riktigt bra, jag skulle ju gärna varit med & sett allt det här hända på riktigt! 🙂 Men jag får istället be för er här från Thailand, att Gud ska få använda er att verkligen betjäna människor på plats & i allt ära Gud!
    KRAM!

Leave a Reply:

Your email address will not be published. Required fields are marked *