Sista dagen med gänget…

Så kom då vår sista dag här i Istanbul. Enligt planen skulle vi ha en proppfull dag: fm med ett par amerikanska arbetare och en turkisk troende, em med deras vänner på olika kampus och senare delta i en English Club. Ofta är m-livet en övning i flexibilitet och det fick vi känna på både igår och idag. Det är nyttigt för oss svenskar att bara gilla läget ibland.

Förmiddagen hos de amerikanska arbetarna började med att vi fick höra deras turkiska kollegas fantastiska vittnesbörd som inkluderade månggifte, misshandel, langning, fängelse och helande men framförallt hennes väg från hat till förlåtelse, frihet och upprättelse. Vilken livsresa och vilken Gud vi har! Sen fick vi turkisk frukost, något vissa av oss hade längtat efter mer än andra.

Eftermiddagens campus-ev på europeiska sidan blev inställd av orsaker vi inte riktigt förstod. Sen missade vi de arbetare vi hade bestämt träff med men efter en stunds förvirring och problemlösning hittade vi dem och de tog oss till ett kafé där amerikanska ungdomar träffade turkiska studenter för att ha English Club, eller språkkafé helt enkelt. Under 2 tim ”övade” vi engelska med dem genom olika lekar/frågor som fokuserade på att det är 1 april idag. Det var en glad stund som inte innehöll så mycket om att ”nå ut med de goda nyheterna” som vi kanske hade trott. Tanken var att man går på djupet i samtalen efteråt på restaurangen med de studenter som följde med dit. Tyvärr kunde vi inte vara med på det för vi behövde skynda till vår sista färjeresa över till Asien som bjöd på en spektakulär solnedgång.

Dagen slutade på en ”otentik” restaurang. Efter god turkisk mat  utvärderade vi denna fantastiska vecka under högljudd musik, mycket cigarettrök, böner och diverse aprilskämt.

Allting har ett slut. Men det innebär också en början på nästa resa. Jag tror att vi åker hem förändrade och ett steg närmare Gud och varandra. Vi har mött människor av olika nationaliteter som delat om sin vandring med Gud, både lik och olik vår. Vi har varit öppna och sårbara och visat mycket förståelse och nåd med varandra. Vi har levt med trista tidningsrubriker om läget i Turkiet både innan och under resan som påverkat oss ganska lite men framförallt gett större förståelse för de som lever med det jämt. Ett annat bestående intryck är hur glada vi har varit hela veckan. Skratten har ekat i olika folksamlingar och väckt uppmärksamhet. Någon gång har vi blivit tillsagda men oftast har det väckt leenden hos andra. Mitt i ett oroligt Istanbul är det gott att få sprida lite glädje. Nu ber vi att de frön vi har fått vara med att så av Guds rike, både i varandras liv och i de människor vi mött här i Istanbul ska få bära frukt och bestå.

/Maria

 

IMG_3234IMG_3260

En reaktion på “Sista dagen med gänget…”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *