Legends on legends on legends.

Idag kändes som att  iallafall jag  fick träffa flera legender.

Vi delades upp i två grupper; 4 till den Europeiska sidan som jobbade med ’Moms & Tots’, alltså flyktingar, och de andra 4 stannade på den Asiatiska sidan ( jag var med i denna grupp) och evangeliserade. Nu ska jag berätta lite mer om hur det gick för min grupp.

Hela veckan har hittills gått ganska smidigt och typ allt har hänt som  planerat, men inte idag. Våra planer va att möta ”D”, våran ledare för dagen och vara på väg till Maltepe ( området vi skulle evangelisera i ) kl 12:30 , men det blev inte så, vi började gå runt 13:30. Så kan det vara. Självklart så utnyttjade vi denna tid till max  för att umgås med andra lite och sedan be för våran mongoliska vän. Förresten så är ”D” en legend här i Turkiet, han lever sitt liv verkligen för Gud. Han har suttit i fängelse för att han evangeliserade jättemycket. När jag fick reda på att jag skulle på outreach med honom så blev jag värsta fangirl! Hur som helst så gick jag och Maria runt och gav ut ’flyers’ till folk och pratade med en turkisk kvinna som var ett Jehovas Vittne, men hade nyligen lämnat det, man kan säga att hon har en intressant story att berätta. Men vi uppmuntrade henne lite, och berättade lite för henne om våran tro och det gick bra. Vi envageliserade med en man som hade spelat för Fenerbahce ( ett känd fotbollslag i Turkiet ), så där var det en till legend som jag blev värsta fangirl till.

Höjdpunkten kan jag säga är att få träffa mina föräldrar som är också legender och fick mysa lite med pappa och ’catch up’ med mamma. Det var en som delade sin vittnesbörd som berörde många och bad för henne och när vi bad för henne fanns det verkligen en härlig stämning, en sån frid från helige anden. Hela kvällen var verkligen en God kväll.

/Abby

 

De ä chill azz eller Gud i alla tempon

Idag fick vi sovmorgon! Rab’e şükürler olsun!

Idag fick vi en riktigt lugn förmorgon. Vi började som vanligt med frukost och gemensam morgonandakt. Därefter fick vi obligatorisk tid att spendera ensamma med Gud. Helt okej med mig. Sen bad teamet för mig! Vi sköt på det igår för att det blev för sent då. Men det var helt fantastiskt! Gud talade och verkade och jag fick bl.a flera välbehövda bekräftelser, påminnelser och uppmuntranden!

Sen åt vi mat! Tavuk şiş (kyklingspett) för mig och diverse husmanskost för resten. Alla förutom en drack någon form av Cola (Zero och Standard). Sedan gick vi förbi där vi bor för att hämta godis till kvällen. Därefter bar det av med färjan till Europa igen, folk sov, jag drack te. Under hela förmiddagen var typ alla i sin egna bubbla, men tillsammans! Lite vilsammare stämning sådär.

När vi kom fram till kyrkan vi tidigare hängt i, fick vi bl.a lite snabbkurs i att prata med främlingar. Vartefter vi gjorde precis det! Vi gick till en enorm park och delade upp oss i par. Vår uppgift var att ”prata med en ny vän”. Mackan och jag gick ihop och först spenderade vi nästan tre-kvart på att utforska parken och hitta glass, men det var väl för kallt (trots att vi gick i T-shirt) för det för det fanns ingen glass.  Vi köpte dock varsinn (dyr!) kaffe och jag en gözleme (googla det). När vi äntligen fick det och hade betalat satte vi oss på en bänk bredvid en turkisk kille med hund.

Han var arton, just nu i ett sabbatsår och otroligt duktig på engelska (och enligt honom ännu bättre på spanska och franska). Liberal, älskar bacon (oreligiös), och inte ett stort fan av matte. Sen var det dags att träffa resten av gruppen och äta igen. Vi åt och snackade om vad vi hade gjort i parken. Sedan skyndade vi oss tillbaka till kyrkan för att ha typ en andakt, men när vi kom fram (typ en minut sena) hade de inte ens öppnat lokalen. Tio minuter senare började vi; lovsång, lyssnande på ett otroligt vittnesbörd av Sara och bad för alla möjliga böneämnen folk hade. Efter mingel och Hej Då:n bar vi av med färjan tillbaka till Asien då vi bad för Sara och åt fruktsallad!

Med den smaken i munnen tackar jag för mig och går och lägger mig nu(ish). Tidigt imorrn.
//Victor

 

SSC_0946SSC_0945 SSC_0944

Turista med Gud

Merhaba!

Detta inlägg är skulle egentligen skrivits igår men på grund av trötthet kommer det istället upp idag. Så läs alltså allting i igår-form.

Idag var vår ”turist-dag” och en svensk arbetare var vår guide. Istanbul är en stad full av historia och arbetaren är en man full av kunskap om denna historia. Ofta under vår promenad stannade vi för att stenarna, byggnaderna, tulpanträdgården, moskéerna och kyrkorna vi gick förbi hade någon intressant historia arbetaren ville dela med oss. Gång på gång imponerades jag över hur han lyckats proppa in så mycket information i hans huvud.

Trots att vi ”endast var turister idag” lämnade vi inte Gud utanför. Blå Moskén är en stor moské här i Istanbul, och dit gick vi in och ställde oss att be för alla som kommer dit. Det kändes lite sneaky att gå in i en religiös byggnad men be till en annan Gud, samtidigt som det kändes väldigt rätt.

Vi mötte upp en av arbetarens turkiska vänner som tog med oss upp på ett tak där vi hade utsikt över Istanbul. Han var inte helt säker på vägen dit men vi litade på honom ändå, tills vi kom fram till ett ganska bortglömt, mörkt och dammigt ställe av gamla hantverkarboder. Då utbrast Elin att ”jag går inte in här”. Men vi var faktiskt på helt rätt väg och upp på ett tak med vacker utsikt kom vi. Och wow vilken syn, Istanbul är verkligen en fin stad.

Dagens sista stopp var hemma hos arbetaren och hans familj. De bjöd oss på mat, berättade om vad de gör här, hur de ser på flytten tillbaka till Sverige och annat vi undrade över. Jag tycker det är så intressant att höra andra människors historia. Det blir liksom så tydligt att Gud är en personlig gud som möter oss på olika sätt, kallar oss på olika sätt och har egna relationer med oss. Jag själv är lite inne på att arbeta som m-are någon gång i livet vilket gör det extra intressant att höra på vilka olika sätt man kan göra det på. Det finns inget svart på vitt hur alla m-are arbetar och det gillar jag, men för en tjej med beslutsångest underlättar ju inte alla möjligheter när valet ska tas.

Drygt halva veckan har gått och jag är så tacksam för alla upplevelser, människor vi mött och andra erfarenheter jag tar med mig från veckan. Tack för all bön!
/Sara

SSC_0933 SSC_0934 SSC_0936 SSC_0938 SSC_0939SSC_0930SSC_0928SSC_0941 SSC_0942 SSC_0943SSC_0929

Bog me voli, bog tebe voli – Gud älskar mig, gud älskar dig

Hejsan hoppsan alla familjemedlemar, förebedjare och vänner!!

Dagen startade med att vi samlades i centret och åt frukost ungefär klockan åtta. Efter det hade vi ett kort bibelstudium följt av lovsång. Efter lovsången tog vi tid till att be för de människor vi skulle träffa under dagen. Efter det började träningen. Vi skulle träna in sånger, rörelser och lekar som vi skulle använda senare under dagen. Sedan åt vi lunch, spaghetti och köttfärsås. Mycket gott!

Efter någon timme var det äntligen dags att bege sig till en plats kallad Stup. När vi kom fram till Stup möttes vi av ett mycket fattigt område. Husen såg ut som något man i Sverige skulle kunna kalla för skjul. Det gjorde ont i hjärtat att se hur illa folk har det där. Vi lastade ut bollar och andra leksaker från bilen och samlades på en basketplan. Dagens aktivitet var nämligen att hålla en aktivitetsdag på basketplanen för romerska barn.imageimageimage

image

Basketplanen fylldes strax därefter av romerska barnfamiljer. I cirka 2 timmar spelade vi fotboll, lekte lekar och fikade med barnen. Dessutom sjöng vi sånger, gjorde rörelser och spelade drama tillsammans. Vi avslutade vår stund där med att dela ut paket som vi haft med oss till barnen. Dessa paket var en gåva från kyrkor i Tyskland. Paketen innehöll leksaker, godis , tandborstar och tandkräm. Efter det sa vi hejdå till alla fina barn vi träffat och åkte tillbaka till centret.

Väl tillbaka i OM-centret bad vi ännu en gång för barnen. Vi pratade även om de intryck vi fått av tiden i Stup.  De andra i teamet höll med oss om att vi haft det riktigt roligt med barnen och det kändes kul att sprida glädje till folk som har det så dåligt. Något vi reagerade på var ett gäng killar som inte hade romersk bakgrund som stod brevid basketplanen. När vi frågade dem om de ville spela fotboll med oss så ville de inte det , troligtvis eftersom att de inte ville blanda sig med romer. Det bevisar att det som är sägs om hur romer behandlas är sant, de betraktas som hundar.

Vi känner oss verkligen brustna i hjärtat efter att fått uppleva detta, men vi känner även en stor glädje över att just vi fått vara där. Solen sken och vi såg att barnen hade det roligt eftersom att de log så mycket mot oss. Vi kände verkligen att det fantastiska vädret hjälpte oss att orka leka med barnen.

Vi känner att det vi upplevt gjort oss motiverade till att hjälpa människor som har det sämre än oss, dels genom att skänka pengar, men också genom att bidra med praktiskt arbete. Det kan vara svårt att förstå vilket behov fattiga människor har av hjälp från rikare länder när man inte sett det med egna ögon, men vi vill ändå uppmuntra er till att på något sätt bidra med pengar eller liknande till välgörenhetsorganisationer.

Ikväll ska vi få besök (och få höra vittnesbörd) av en man som var med och startade den första evangeliska kyrkan i landet, det ser vi fram emot! Vi ska också få fira en av M arbetarnas söner som fyller 18 år idag.

Hoppas ni har det lika varmt och skönt i Sverige som vi har det här!
Mvh Elin och Sam

 

The Door Of Hope

Dobro utro! Eller god morgon som ni känner till det.

Dag fyra i Sarajevo!

På morgonsamlingen kände vi oss väldigt arbetade tack vare gårdagens aktiviteter o bus! Vi var ändå taggade på dagens utmaningar! Det var mycket bra lovsång imorse. Sam och resten i lovsångsteamet är grymma på att leda oss i lovsång! Vi lyssnade sedan in Gud och läste den fantastiska Effesierbrevet! Det kändes riktigt Nice.
Dagens program var att dela med sig av Jesus till invånarna i downtown Sarajevo, för att sedan på eftermiddagen Åka till ett drogmissbrukcenter för att hjälpa till praktiskt.
Vi gick mot spårvagnen som går på Europas första spårvägräls!

IMG_411629.03.2016_001

Det var en fantastisk upplevelse eftersom vi åkte hela vägen på ”sniper-streat”. Där såg vi enorma skillnader på gamla krigsskadade Sarajevo och de nya, mer moderna som hade skyskrapor högre än svenska älgar.
När vi va framme i downtown fick vi en utmaning att vi skulle i grupper av 3-4 använda en enkät för att lära känna lokalbefolkningen och få möjlighet att dela med oss vägen till Gud.

IMG_415529.03.2016
Responsen var bra. Folk va trevliga även om de inte alltid kunde/ville prata. Demt vi fråga de var
1. Var är ni ifrån? Sarajevo eller någon annan stans?
2. Om ni skulle kunna välja, skulle ni bo/jobba i Bosnien eller i ett annat land? Varför?
3. Om Gud existerar och du fick möta honom, vad skulle du isåfall fråga Honom?Många skulle vilja utomlands pga av situationen i landen och de ekonomiska svårigheterna. Det är mycket arbetslöshet här, speciellt bland unga.
På sista frågan fick vi många olika svar, men vi fick otroligt bra konversationer! Folk undrade mest ”varför” med meningen tex varför finns det krig o svält etc. Andra undra om man räckte till för Gud? Det var som sagt en djupgående fråga för många. Efteråt åkte vi samma tåg hem och åt en fantastisk lunch gjord av en amerikansk M-arbetare. Maten har varit en höjdpunkt för många denna vecka. Hon är en välsignelse för oss
På eftermiddagen anlände vi till utkanten av en liten stad där det fanns ett drogrehabcenter.

IMG_422029.03.2016

IMG_423829.03.2016

 

Där jobbade vi praktiskt vilket kändes härligt tack vare solen och utmärkta arbetsmoralen. Många uppmuntrande låtar sjöngs, men inte minst dan otroliga utsikten hjälpte till mycket. Snöklädda berg och dalar kryllande med små hus och natur.
Efter den otroligt ursäkta klassiska schweiziska måltiden fick vi lyssna på den bosniska rehabansvariges vittnesbörd och hans berättelse om hur Gud gav honom visionen att starta detta center!
Dagen avslutades med två vittnesbörder av teammedlemmar! Produktiv och givande dag helt enkelt!

IMG_425229.03.2016

Vad vi har lärt av dagen:
Människor i detta behöver då uppleva hopp, förlåtelse och tillit till varandra från Gud efter alla år av fattigdom och krig
Gud kan verkligen förändra liv helt och hållet, vända en narkotika och heroinmissbrukares beroende till att driva ett center där han hjälper dem som var i hans sitts.
Det är otroligt uppmuntrande och inspirerande för oss att lyssna och vittna till detta. Denna är så extremt givande och givande.

Ackie, Levicia och Jonathan

”My high was to smash the shed, it was real fun! ” Sarajevo

Idag har vi varit på besök hos en romsk familj. Vi fick den fantastiska möjligheten att hjälpa dem att röja i deras trädgård och att riva ett skjul bland annat. Hela teamet fick vara med och tjäna rent praktiskt och det var verkligen så givande. Att få se skillnaden direkt och att få se familjens reaktioner och tacksamheten i deras ögon var verkligen guld värt och det märktes verkligen att Gud planerat att just vi skulle komma just dit, till deras hem.

 

Vi började dagen med att be och lyssna in Gud och vad han ville förbereda oss med inför dagen. Flera av de saker vi fick till oss fick vi möta senare under dagen och det va riktigt häftigt att se hur Gud fixat och trixat.

Efter att ha röjt i några timmar fick vi samlas i deras hem och lyssna på deras vittnesbörd och efteråt fick vi också möjlighet att be för familjen vilket var väldigt uppskattat. Gud var verkligen närvarande och vi fick idag se och uppleva hur han kan beröra människor så starkt.

Dagen har varit helt underbar! Nu är vi trötta och vi ser fram emot en morgondag med mycket träningsvärk! Godnatt och ta hand om er!
Glid i frid
Hanna och Henrik

En heldag på asiatiska sidan

Idag är första dagen vi inte åkt mellan två världsdelar. Men tänk att Gud är lika verksam på båda sidor av sundet! Vi hade en förmiddag med en av arbetarna här som berättade om hur man förblir i Gud, vare sig man arbetar för Gud i Turkiet eller är hemma.

Vi åt Dürüm till lunch, en 70 cm lång kycklingrulle (dock utan pommes), innan vi gick till en av dagens höjdpunkter; bön- o lovsångsmöte. På femte våningen i en byggnad vid färjeterminalen, med panoramafönster ut mot havet och europeiska sidan, hade vi först en timmes ”egen lovsång” som jag o Abby ledde och sen två timmar lovsång ihop med ett team från en lärjungaskola som på lördag skickas ut i olika delar av världen. Häftigt och karismatiskt är nog orden som bäst beskriver. Det kan jag behöva som är svensk och van vid ”lagom”. Det är också nyttigt och skönt att ta tid och be och upphöja Gud lite längre än på t ex en morgonandakt!

Vi gick på eftermiddagen till ett annat hus i området där vi bor för att möta andra internationella arbetare och höra deras stories om hur de hamnade i Turkiet. Uppmuntrande stund och coolt att höra hur Gud kallar människor med olika bakgrund, från olika länder och språk, men med samma längtan: Att älska turkar och en önskan om att turkarna ska få inse att de är älskade av den levande Guden!

Nåd och frid
Marcus

SSC_0495 SSC_0496 SSC_0498 SSC_0499 SSC_0500 SSC_0503

Christ is risen – get fat, Sarajevo

Tjingeling allesammans där hemma!

Idag är var andra dag i Bosnien och idag har vi firat gudstjänst för fulla muggar! Vi började dagen med att kolla hur alla hade sovit denna natt och de flesta hade sovit bra vilket är ett bönesvar da vi behöver all sömn vi kan fa. Vi begav oss sedan till OM-basen för att fa i oss frukost och starta varan dag. Vi delade fran ett kapitel ur Efesierbrevet och sedan hjälpte vi till att ställa i ordning för gudstjänst. Gudstjänsten hölls pa basen och den lilla församlingen bestod av ungefär tolv personer.
Under gudstjänsten fick vi tillfälle att sjunga pa bosniska och det var flera utav latarna vi kände igen vilket var roligt da man ända kunde första vad man sjöng. Jonathan fick tillfälle att dela sitt vittnesbörd och efter det fick vi be för människorna i församlingen. De var mycket tacksamma för att vi  var där och bad för de och vi vill uppmuntra er där hemma att be för Bosnien eftersom att manga här behöver Jesus i sina liv och de behöver även fa förlata människor för vad som hänt tidigare i landet.
IMG_400928.03.2016

Efter gudstjänsten var det dags för lunch. Vi har förmanen att ha en fantastisk kvinna här som lagar mat och förbereder at oss. En riktig välsignelse. Med uppmaningen”Christ is risen – get fat” högg vi in i var lunch som var oerhört god. För övrigt är maten väldigt bra här och det glädjer oss alla!
IMG_403928.03.2016

Pa eftermiddagen började vi öva pa latar och ett drama som vi skulle halla i en större kyrka pa eftermiddagen. Det gick väldigt bra bade pa själva repetitionen och gudstjänsten och stämningen i gruppen är väldigt bra. Pa gudstjänsten fick vi möjlihet att dela vittnesbörd och framföra den lat som Sofia skrivit pa bosniska. Det var mycket uppskattat och vi fick manga bra samtal med människorna efter gudstjänsten.
IMG_406128.03.2016
IMG_408428.03.2016

Imorgon ska vi och hjälpa till att städa upp efter en storm som varit hemma hos romer. Romer i samhället blir inte sa bra behandlade och manga lever i fattigdom sa det ska bli spännande att fa hjälpa till hemma hos dem. Detta är även nagat ni gärna far be för. Att människor ska fa se andra människors värde och behandla alla med respekt. Stina, paminner Bosnien mycket om Rumänien där jag varit tidigare. Det finns ett par ord som paminner om  rumänska sa det är roligt. Men framförallt ar det mycket fattigdom, manga romer och religionen är mer av en tradition än livsomvandlande. Man känner verkligen av hopplösheten och bönen blir – Gud, grip in!

Nu sitter vi pa basen och har precis ätit en lättare maltid och ska dela vittnesbörd för att Senare ta oss tillbaka till där vi bor för en god natts sömn!
Hoppas att ni har det bra där hemma!

 

Frid
Johanna och Stina

Han är uppstånden – halleluja!

Idag så är det den tredje dagen sedan vi landade i Turkiet, och man får in nya intryck av omgivningen för varje dag som går. Idag firade vi påskgudstjänsten i kyrkan som vi var på igår”Signs of Wonders”, och vi fick dessutom spela upp dramat som vi övade på igår kväll och höra Lovisas vittnesbörd.

Efter gudstjänsten (som var på turkiska) så gick vi till en mongolisk gudstjänst som var på mongoliska. Som tur är så har vi Maria och Viktor i vårt team, som hjälpte till att översätta så att vi förstod det mesta :).

I den mongoliska gudstjänsten så tyckte jag särskilt om när vi fick dela våra vittnesbörd. Många av de ungdomar som kom var fundersamma om den kristna tron, och de var blandade mellan troende och de som ville lära känna Gud mer innan de gav sitt liv till honom. Det var nog min ”GOD THING” för idag eftersom det kändes bra att dela med sig om sin egna personliga relation med Gud och få höra andras personliga berättelser också.

/Jessica

SSC_0364 SSC_0365  SSC_0367SSC_0368 SSC_0369 SSC_0370

DSC01672

Resdag + dag 2

image image image image image image

”There are no traffic rules, just driving. I’ll open the door so you’ll get more space”

Med de trygga orden inleddes vår vistelse i Sarajevo. Flygresorna gick över förväntan, vi fick mat på båda turerna vilket vi inte räknat med. Fredrik Reinfeld gjorde oss sällskap på resan mellan Stockholm och Istanbul vilket gjorde att de flesta av oss tappade fokus ett tag. Han må vara mäktig, men hur coolt är det inte att vi har någon ännu mäktigare med oss?

Att påskresan började redan när vi lämnade Linköping blev tydligt då Ackie redan på första flygresan hamnade bredvid en ung libanesisk (!!) kvinna som var mycket nyfiken på vår tro. Ackie fick dela sitt vittnesbörd och undervisa kvinnan hela vägen till Istanbul.
Vi kom fram till OM-basen sent på kvällen där vi möttes av hemlagad mat och mycket kärlek. Vi hade en andakt och åkte senare till de lägenheter där vi får sova.
Imorse gav vi oss iväg till OM-basen efter några timmars sömn där vi fick frukost och senare hade en andakt. Den består av lovsång, kort undervisning som vi deltagare planerat och håller i, bön och tid då vi lyssnar in Gud och vad han har att säga. Vi har sedan en kort stund av egentid med Gud för att hitta fokus och förbereda sig för dagen.
Vi knallade iväg till Konzum för att växla pengar och då fick vi verkligen se vilka kontraster som finns här. Ena huset kan vara sönderbombat och nerskjutet medan nästa är som vilket nybyggt svenskt shoppingcenter som helst.

Efter ett antal om och men hade vi våra bosniska pengar och var framme vid dagens första aktivitet, Tunel Spasa. Det är ett museum som skildrar krigstiden här, och framförallt den tunnel som grävdes för hand under flygplatsen i Sarajevo. Under kriget (1992-98) var denna tunnel enda vägen ut ur det belägrade Sarajevo och fungerade som transportväg för soldater, civila, mat och vapen. Vi fick gå igenom en del av tunneln, kolla på videor från kriget och även mer information om kriget. Vi fick även möjlighet att se den fantastiska naturen här. Några av oss gick upp på en kulle där vi tydligt såg hur Sarajevo är omringat av höga, snöklädda berg. Vi bad för Sarajevo och fick psalm 121 till oss. Det blev otroligt starkt då det är precis så som människorna måste känt när den gata vi stod på bombades och sköts sönder av den serbiska armén. I versen står det: ”Jag ser upp emot bergen: varifrån ska jag få min hjälp? Hjälpen kommer från Herren, han som har gjort himmel och jord.”

Vi åkte tillbaka till kontoret och åt lunch och lyssnade till undervisning om Bosnien och kriget. Senare fick vi se en spelfilm (”shot through the heart”) som verkligen berörde oss på djupet. Filmen var väldigt autentiskt och fick oss att inse hur illa det faktiskt var. Undervisning, information och siffror vi tidigare hört blev väldigt levande och kom extremt nära. Under tiden vi såg på filmen var det någonting som hände utanför kontoret som gjorde att det lät som något åskliknande. Vi alla ryckte till, vände oss om och insåg hur illa kriget faktiskt var, och att det hände HÄR. Väggen mittemot dörren till kontoret är sargad efter kriget och det blev otroligt starkt att möta det med blicken när vi för någon sekund trodde att vi var med i filmen. Detta har faktiskt hänt.

Senare på kvällen fick vi besök av en tysk familj som berättade om deras arbete här i Bosnien. De har bott här länge och inspirerade, motiverade och uppmuntrade oss verkligen till att vara här och förbli i Jesus. Vi ska tjäna människorna på platsen och i allt ära Gud! Vi fick be för familjen och välsigna dem. När de åkt hade vi en egen samling med teamet som avslutning på dagen.

Hela resan har hittills präglats av väldigt mycket bön. Vi har redan fått uppleva tydligt hur Gud är med. Han helar, talar, uppmuntrar och utmanar.

Ciao!
Sofia och Caroline